När Viola kom till världen..
Det började runt 21 tiden på kvällen den 14 maj.. Hade då gått över en dag och började känna mig konstig i kroppen när vi satt och kikade på tv.. Kollade på Navy CSI och var tvungen och gå upp och gå lite i pausen för kändes så skumt i ryggen och höfterna, hade inte ont utan mer konstig känsla.. Tänkte inte mer på det utan kikade färdigt på programmet och sen gick vi och la oss..
Conny somna med en gång men jag låg vaken och ungefär en halvtimme senare (vid 22.30) får jag första värken, som kramp i ryggslutet ungefär.. Den vart inte jättekraftig och vart lite osäker först om det verkligen va en riktig värk så avvaktar lite och får ytterligare 3 värkar innan jag väcker Conny som får världen panik och flyger ur sängen med en väldig fart :P haha Det vart ungefär 15-10 min mellan värkarna och vid 12 tiden bestämmer vi oss för att ringa in till förlossningen för att liksom kolla läget och förvarna att det är på gång.. Barnmorskan som svara gick efter statistiken och sa att jag skulle ta två alvedon och fråga om jag tror jag kan sova en stund.. Inte en chans svara jag och fick då rådet att ställa mig i duschen.. Hon sa även att det kan avta och att jag isåf kan komma in till morgonen för en kontroll typ, jo tjena tänke jag, detta kommer inte avta, det kan jag lova.. Jag lyder iaf och tar alvedon och ställer mig i duschen i typ 15 min (sen tog varmvattnet slut) .. Under tiden ställer sig Conny och diskar och fixar fram väskorna och kameran som ska med .. Mest för att ha nåt att göra.. Jag sätter mig istället i sängen och genomlider värkarna som kommer allt tätare, vid 01.30 vart det ca 2-4 min mellan dom och såpass onda att jag känner att vi måste åka.. Så packar in oss i bilen och kör mot förlossningen..
Läget är än så länge ganska lugnt, stannar till och med och tankar på vägen.. Är i efterhand väldigt förvånad över att jag vart såpass lugn som jag ändå va.. Väl framme blir vi mottagna av en sköterska som kollar mina papper och kollar hur öppen jag är, som visa sig vara hela 8 cm, inte riktigt va någon av oss förväntade sig.. Dom sätter en sån ctg kurva på mig för och kolla så bebis mår bra.. Hinner ligga med den i ca en kvart innan jag känner att jag inte fixar värkarna längre så vi blir förflyttade till förlossningsrummet och jag får lustgas samtidigt som dom kör ctg på mig ca 20 min till.. När dom konstaterat att bebis mår bra så får jag testa att bada.. Satt väl i badet i 5 min sen börja det bli sjukt jobbigt att sitta ner när värkarna kom så satt sedan på knä i badkaret men lustgasen i högsta hugg medan Conny spolar jättevarmt vatten på ryggen så jag blir helt röd.. Sitter så tills mina kassa knän ger upp (typ 10 min alltså) innan jag får komma upp och sätta mig på sängen igen..
Dom kollar igen och är nu öppen 10 cm och värkarna kommer med kanske 1 minuts mellanrum.. Växlar mellan att sitta ner och stå på knä medan värkarna kommer och blir allt starkare, trots att det gjorde sjukt ont kan jag inte ungå att känna hur jävla häftigt detta är och jag är helfokuserad på mig själv, min andning och det min kropp och jag ska göra.. Barnmorskan talar om för Conny vilken urkvinna han har, naturbegåvning när det kommer till att föda barn :P..Både hon och Conny är ett enormt stöd när värkarna var som värst och känner en enorm lättnad när BM börjar förbereda mig på att det snart är dags att krysta.. Hon tar även hål på hinnorna så att vattnet går..
Kommer inte riktigt ihåg hur många krystvärkarna är, vart så sjukt fokuserad på att nu ska ungen ut.. BM är kanon och talar hela tiden om hur det går och när huvudet syns osv.. Skrattade till och med när hon lite skämtsamt säger att bebisen har pappas frisyr.. När sista krystvärken är gjord och jag hör mitt lilla hjärta skrika och hon läggs upp på mitt bröst kommer alla känslor och jag som vart helt säker på att jag skulle gråta av lycka börjar istället asgarva.. :) Det va istället Conny som börja gråta, och han gråter inte ofta ska jag säga.. Dom visar oss könet och Conny får klippa navelsträngen... Har själv inte mycket minne av vad som händer sen, var så fokuserad på mitt lilla liv som låg på mitt bröst.. Lyckan går verkligen inte att beskriva !



Viola Ingrid Maija Hansson Enander.. Född 15 maj 2014, kl 04.25.. 49 cm, 3260 g..
DATUM: 2014-06-30 TID: 22:17:00 - Kommentarer (8) - Permalänk
KATEGORIER: Familj ♡;